Back

ⓘ Cirkus




Cirkus
                                     

ⓘ Cirkus

Cirkus är en nöjes- och konstform med tonvikt på förevisning av akrobater, jonglörer, luftartister, clowner och andra cirkusartister samt dresserade djur. Cirkuskonsterna presenteras på en rund arena/ridbana som kallas manege. Även ett företag som anordnar en sådan föreställning brukar benämnas cirkus.

Cirkus framförs vanligen i stora cirkustält tillfälligt uppställda på idrottsplatser eller andra öppna ytor. Så kallad nycirkus visas i huvudsak på teatrar, klubbar, mässor, på gatan och i naturen, men även med fasta ensembler i speciella lokaler.

                                     

1.1. Historik Förhistoria

I Romarriket var en cirkus en byggnad för kapplöpningar. En av de största och mest kända av dessa bar namnet Circus Maximus. Cirkusen fick sitt namn genom att hästarna löpte runt och runt i likhet med moderna trav- och galopp-tävlingar, varv efter varv, men själva banan var avlång. Den mer runt formade amfiteatern presenterade en konkurrerande underhållningsform för stadsbor under Romarrikets tid.

                                     

1.2. Historik Moderna cirkusen föds

Modern cirkus finns belagd från 1700-talet. 9 januari 1768 ägde den första kända moderna cirkusföreställningen rum i London. Arrangören Philip Astley gav avancerade uppvisningar med ryttare och hästar i en arena i utkanten av London. Framväxten av sådana uppvisningar var att de olika marknadsnöjena se Kiviks marknad vid denna tid hotades eller belades med restriktioner.

Astleys uppträdanden inkluderade balanskonster på ryggen hos en galopperande häst. Astley hade också upptäckt att man lättare kan hålla balansen om hästen springer i cirkel, vilket gav idén till utformandet av hans ridbana. Vid sidan av hästkonsterna lade Astley också till akrobater, jonglörer, komiker och liknande underhållare som varit vanliga på marknader och folkfester. Denna kombination av olika nöjen kom att bilda modell för andra cirkusetablissemang under de kommande åren. Även andra djur än hästa introducerades.

Philip Astley inspirerades av de romerska amfiteatrarna se ovan och kallade 1779 sin inbyggda anläggning vid "Astleys Amphitheatre Riding House". Både cirkuskonsten och benämningen amfiteater spreds och kom att snart användas av etablissemang i bland annat Frankrike.

                                     

1.3. Historik Internationell spridning

En av Astleys efterföljare/konkurrenter, Charles Hughes, lanserade sitt eget företag 1782 under namnet "The Royal Circus", också den med romersk namninspiration. 1807 kom detta ord cirque på franska att lanseras av en efterträdare till Astley i Paris, den italienska invandrarfamiljen Franconi. Familjens framgångar lade grunden till att circus/cirque/circo kom att etableras som det vanligaste ordet för konstformen.

Astleys egen "Amphitheatre" blev ett långlivat etablissemang, med en lokal försedd med både rund manege, teaterscen för pantomimer och flervånings teaterläktare.

1793 kom cirkusen till USA, där den första föreställningen skedde i Philadelphia. Samma år lanserades cirkuskonsten i Ryssland av ovannämnde Hughes, medan den brittiske konstryttare Peter Price ledde sitt sällskap – via Tyskland – till Sverige redan 1787.

Under 1800-talet kom Frankrike och senare Tyskland att etableras som stora europeiska cirkusländer.



                                     

1.4. Historik Utveckling

Cirkusen presenterades länge endast i fasta byggnader. Själva byggnaderna kunde antingen vara provisoriska eller påkostnade och mera permanenta byggen. Uppvisningsmiljön efterliknade ofta teatern, med både manege och traditionell scen.

Användningen av tält för ambulerande cirkusensembler introducerades först i början av 1800-talet i USA. Cirkus i tält blev dock inte vanligen förekommande i Europa förrän in på 1900-talet.

I USA, hos entreprenörerna P.T. Barnum och James A. Bailey, föddes även den mer extravaganta cirkusen med tre maneger på rad och en omgivande oval rännarbana. Denna mer komplicerade cirkusform har dock aldrig slagit igenom utanför Nordamerika.

                                     

1.5. Historik 1900- och 2000-talet

Under 1900-talet utvecklades cirkusen från att ha dominerats av hästar ryttare till även inkludera en mängd andra dresserade djur. Exempel på vanliga cirkusdjur internationellt har varit elefanter, hundar och sjölejon. Rovdjur bland annat lejon och aporna är dock inte längre tillåtna i cirkusföreställningar i Norden.

Andra fasta inslag under 1900-talets cirkusföreställningar har varit olika sorters akrobatik inklusive i trapets, jonglörer och clowner.

International Circus Festival of Monte-Carlo är sedan 1974 en årlig festival och var första gången cirkusartister kunde få utmärkelser, träffas och få idéer från varandra under organiserade former.

                                     

2. Cirkus i Sverige

I Sverige uppträdde en cirkus för första gången i form av ett brittiska cirkussällskap under Peter och Rosalia Price, som åren 1787-90 turnerade landet.

Den franske cirkusmannen Didier Gautier blev svensk medborgare 1830, och fick tillstånd att uppföra en permanent cirkusbyggnad på Djurgården i Stockholm. 1869 sålde Didi Gautier sin cirkus Didier Gautiers menagerie till Adèle Houcke. Byggnaden blev offer för en brand, och byggdes upp på nytt 1892 som den nuvarande Djurgårdscircus. Byggnaden var specialbyggd för att framföra cirkus, men byggdes om på 1930-talet till teater.

De första cirkusarna var mer att betrakta som kringresande menagerier, och först i början av 1900-talet turnerade i Sverige vad vi idag upplever som cirkusar: Cirkus du nord, Cirkus Schreiber, Cirkus Strassburger, Cirkus Schumann, Cirkus mijares-Schreiber och Cirkus Scott är exempel på några cirkusar som turnerade innan andra världskriget bröt ut. Några Cirkusar aktiva efter andra världskrigets utbrott var Cirkus Altenburg, Cirkus Mijanes-Schreiber, Cirkus Möller, Cirkus Scott, Furuviks Ungdomscirkus och Zoo-Cirkus.

Cirkusfolk levde ofta under cirkussäsongen ett kringflackande liv. I bland annat Sverige verkade åtminstone i början av 1900-talet ett antal familjer från resandefolket som cirkusarbetare eller cirkusarrangörer.



                                     

2.1. Cirkus i Sverige Förbjudna cirkusdjur

I Sverige har djurskyddsskäl lett till förbud mot att använda många sorters i cirkussammanhang. 2015 rådde förbud mot att använda följande djur på en svensk cirkus:

                                     

3. Cirkusbyggnader

Till en början skedde cirkusföreställningarna under bar himmel. Philip Astley skapade de första fasta cirkusbyggnaderna, och under 1800-talet blev de helt inbygga, teaterliknande byggnaderna allt fler. Dessa hade ofta både manege och scen, och de populära pantomimer syntes i båda miljöerna.

Den moderna cirkusens utformning inspirerades inte minst av Cirque des Champs-Élysées i Paris, uppförd 1843 under ledning av Louis Dejean och ritad av en J.I. Hittorff. Byggnaden hade en helt rund form och den saknade en fast scen. Byggnaden, som rymde 4 000 åskådare, revs strax före år 1900. Nära Place de la République i Paris finns ännu under det tidiga 2000-talet Hittorffs Cirque dHiver Vintercirkusen, invigd 1852.

Under 1800-talet och början av 1900-talet uppfördes i flera europeiska huvudstäder fasta byggnader för cirkus, med runda maneger och bekväma sittplatser. I sidobyggnader fanns också djurstallar och rekvisitahallar.

Även ett antal andra äldre cirkusbyggnader, byggda fram till förra sekelskiftet, finns ännu kvar. Här ingår följande:

  • Hippodrome i London öppnades år 1900.
  • Blackpool Tower Circus, uppförd 1894
  • Great Yarmouth Hippodrome, 1903

I Norden finns enstaka av de äldre cirkusbyggnaderna kvar:

  • Djurgårdscirkus, invid Skansen huvudentre på Djurgården, invigdes den 25 maj 1892.
  • Hippodromen i Malmö, byggd 1899 del av Malmö stadsteater
  • Cirkus, Linköping numera kontor
  • Cirkusbygningen på Axeltorv i Köpenhamn, öppnade 1886.
  • Cirkusbygningen, Århus

Nedanstående nordiska cirkusbyggnader har antagligen rivits:

  • Lorensbergs Cirkus riven 1969
  • Cirkusbyggnaden, Helsingfors riven
  • Cirkus Verdensteater, Oslo riven 1935
  • Rullans cirkusbyggnad, Sundsvall riven?
                                     

3.1. Cirkusbyggnader Cirkustält

Moderna cirkusar arrangerar sina företällningar nästan enbart i stora tält. Denna hantering började i USA i början av 1800-talet. I Sverige är cirkustält kända sedan 1880-talet.

I ett cirkustält av modernt snitt är tältduken uppspänd med hjälp av ett antal metallmaster. En mängd stormstänger spänner oftast ut tälttaket. "Rundseglet" är tältväggen runtom, och denna bärs upp av rondell- eller bardunstänger plus barduner rep som fästs i marken.

                                     

4. Cirkusetablissemang

Fasta cirkusar internationellt

Nedan listas ett antal internationellt mer kända cirkusar från senare år:

  • Finlandia i Finland"
  • Benneweis, Arena och Dannebrog i Danmark
  • Circus Krone Building München, Barum och Roncalli i Tyskland
  • Mundial i Spanien
  • Ringling Bros. and Barnum & Bailey i USA
  • Gruss, Zavatta och Medrano i Italien
  • Scott, Maximum, Brazil Jack och Scala i Sverige
  • Arnardo, Merano och Agora i Norge
  • Knie och Nock i Schweiz

Cirkusar i Norden

Ett flertal cirkusbyggnader för cirkus och andra nöjes- och kulturevenemang byggdes i Sverige och Köpenhamn under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. I dag återstår i Sverige tre och i Danmark två, varav fyra ännu används för kultur, dock inte direkt för vanlig cirkus längre.