Back

ⓘ Härjedalska




                                     

ⓘ Härjedalska

Härjedalska är ett samlingsnamn på de nordiska dialekter som talas i landskapet Härjedalen, folkmål såväl som moderna mål. Dessa dialekter har utvecklats ur den tröndska som talades i Trøndelag för några hundra år sedan, som talas i den del av Norge som Härjedalen tidigare ingick i, Tröndelagen, och i sin tur härrör från fornvästnordiska. Folkmålen i Härjedalen räknas emellertid enligt vissa källor till de norrländska målen. Traditionella Härjedalska folkmål står långt närmare folkmålen i Trondheims stift än några andra svenska dialekter, med undantag för de jämtska.

Varje by har sin egen karaktär. Byarna i de västra delarna har en mer norskinfluerad dialekt än de övriga, vilket idag i synnerhet märks vad gäller intonationen, medan de i öster har en dialekt som tagit influenser av hälsingemålen och i viss mån dalmål. Byarna i norr har en dialekt som påminner om jämtskan. De fornnordiska diftongerna har monoftongerats i härjedalskan.

Exempel på avvikelser från de allmänt norrländska dragen är att Ei har blivit e, øy har blivit ø och au har blivit ô. I vemdalsmålet har dock vissa diftonger bevarats, i likhet med jämtskan som talas på andra sidan av Klövsjöfjällen. Många arkaismer har bevarats såsom uttalen -mb, -nd och -ld i ord som kamb kam, hand hann i övriga Norrland och käld kall.

Härjedalska talas i hela Härjedalen, men i mindre utsträckning i tätorten Sveg.

                                     

1. Grammatik

Grammatiken i härjedalskan är inte typisk för de norrländska dialekterna. Exempel:

  • ”Skulle du vilja ha nåt spickekött? saltat torkat kött, företrädesvis av älg eller ren”
  • Tô spichykött, vill du!?
  • ”Var så god och flytta dig hitåt!”
  • Flöhttan säg hihttan!
  • ”Se haren/hararna!” Här görs ingen skillnad mellan singularis och pluralis.
  • Sjå hârân!
                                     

2. Några ord på härjedalska

  • Kuse - Någon typ av insekt.
  • Væri - Varse
  • Råle - Skrika, ropa vråla - norskan tappar ibland v:et i vr-
  • Ahttfôrr - I vägen åtför norska: attfør, framfør
  • Borgål - Begravningsplats
  • Vrång - Arg även rångvända - utochin om till exempel en tröja/strumpa norska: vrang
  • Myrbär - Moget Hjortron.
  • Päla/Pära - Potatis jord-päron)
  • Hûje - Ropa hoja - jfr. hojta norska: hoie
  • Huvva - Fy, usch
  • Hitaför - Framför norska: hitafor
  • Gre - Trevlig, bra.
  • Pöjk,gutryss,gôrj, gut, pök - Pojke norska: gut, gutt
  • Klening - Smörgås
  • Ômse - Allt möjligt, olika, blandat norska: ymse
  • Jäl - kåt
  • Jänte, försjä, kulla - Flicka norska: jente, førkje
  • Måse, stôr - dumdryg
  • Dälja - Mindre dalgång med öppning.
  • Ales - Annorlunda annorledes norska: annleis
  • Dôvle - Tråkigt
  • Pûle - Kopulera pula norska: pule
  • Pyrill - Manligt könsorgan
                                     

3. Vidare läsning

  • Westin, H., 1897: Landsmålsalfabet för Jämtland och Härjedalen. Svenska landsmål och svenskt folkliv 15:3.
  • Ordböcker och ordlistor
  • Hillbom, Helge,
  • Geijer, Herman, 1924: Härjedalens folkmål. I: Sverige. 6. Stockholm.
  • Pamp, Bengt, 1978: Svenska dialekter. Stockholm.