Back

ⓘ Nyländska




Nyländska
                                     

ⓘ Nyländska

Nyländska är den svenska dialekt som talas i Nyland vid Finlands sydkust. Nyländskan brukar delas upp i västnyländska, mellannyländska och östnyländska. I Helsingfors och i allt högre grad på den halvurbaniserade landsbygden omkring staden talas helsingforsisk stadsdialekt som till vissa delar ligger närmare skriftspråket än de nyländska dialekterna.

Nyländskan karaktäriseras bland annat av den gamla formen med -er hos adjektiv som står som predikativ och attribut, till exempel "fiinär" fin och "blååär" blå. I bestämd form dras substantivändelsen ihop: "fotn" foten och "tandn" tanden.

Västnylandskan skiljer sig från den övriga nyländskan genom att man särskiljer grav och akut accent. Nekningsordet inte är it på västnyländska, medan den är inga i övriga nyländska dialekter. Mellannyländskan har hårda g, k och sk, till exempel i orden göra, kyrka och skild. Detta förekommer traditionellt mellan Kyrkslätt och Borgå. Ett annat mellannyländskt särdrag är supinerna, t.ex. "kööpi" köpt och "fööri" fört. Östnyländskan har flera drag som skiljer den från den övriga nyländskan. Bland annat är diftonger vanliga ei, öy, öu, till exempel "höug" hög. Dessutom uttalas både stock och påse med o "stokk", "posa". Även -kv förekommer i exempelvis orden vad "kva" och vit "kviit".