Back

ⓘ Svensk grammatik




                                               

Svensk grammatik

Denna artikel beskriver grammatiken i den varietet av svenska språket som kallas standardsvenska eller rikssvenska och är en relativt sen kulturprodukt. Genuina svenska folkmål som är mera direkta fortsättningar på moderspråket fornsvenska har ofta en kraftigt avvikande morfologi från standardsvenskan, i vissa fall även en avvikande syntax.

                                               

Svenska Akademiens grammatik

Svenska Akademiens grammatik avser att vara en fullständig grammatik över det svenska standardspråket i deskriptiv lingvistikstradition. Redan vid Svenska Akademiens grundande 1786 planerades för en officiell grammatika, men det dröjde över tvåhundra år innan SAG kom i sin första utgåva 1999 bestående av de fyra volymerna: Inledning, bibliografi, register Fraser Satser och meningar Ord SAG är författad av Ulf Teleman, Staffan Hellberg och Erik Andersson under medverkan av Lisa Christensen, Helena Hansson, Lena Lötmarker och Bo-A. Wendt.

                                               

Grammatik

Grammatik är det regelsystem för språk som beskriver hur morfem kombineras för att bilda ord och dessa i sin tur kombineras för att skapa förståeliga satser och meningar. Ordet används dels om det underliggande regelsystem som varje talare av ett enskilt språk omedvetet eller medvetet lärt in, dels om den gren av språkvetenskapen som studerar hur sådana regelsystem är uppbyggda och slutligen om beskrivningar av sådana regelsystem nedskrivna i till exempel en bok. Grammatik i den sistnämnda betydelsen – nedskrivna regelsystem – är den grammatik som allmänheten oftast möter i form av traditi ...

                                               

Svenska Akademiens språklära

SAS, Svenska Akademiens språklära är en mindre och lättillgängligare grammatik avsedd för en större läsekrets. SAS är huvudsakligen en deskriptiv grammatik men med rekommendationer om vad som är vårdad svenska i fall där flera alternativ finnes. SAS är till omfånget en tiondel av Svenska Akademiens grammatik och framställningen är förenklad och mindre detaljerad. Svenska Akademiens språklära skrevs av Tor G. Hultman och utgavs 2003.

                                               

Spansk grammatik

I Spanskan används bara akut accent, alltså ´ Accentuering används i många olika syften: När pronomen sätts ihop med verbform och t.ex. neutrum, som i exemplet nedan som vi utgår ifrån, behålls betoningen. Därför måste man även sätta ut accent. Vi utgår från verbet dar, utan accent. Vi skriver ihop orden da - me - lo ge - mig - den. Vi bildar då ordet damelo. Eftersom ordet slutar på vokal betonas alltså näst sista stavelsen, e. Men eftersom vi vill behålla den vanliga betoningen i d a måste vi alltså lägga till accent över, så att det blir d á melo. Accentuering fungerar även med att skil ...

                                               

Quenyas grammatik

Vår kunskap om Quenyas grammatik bygger på studier av de texter som J.R.R. Tolkien skrev under sin livstid. Dessa texter är ofta motsägelsefulla eftersom Tolkien ändrade uppfattning om språket efter hand som han utvecklade det. Det finns dessutom stora luckor i våra kunskaper om grammatiken eftersom de beskrivningar Tolkien efterlämnade inte är heltäckande och dessutom reflekterar den rådande uppfattningen om språket när de skrevs. Många som studerar quenya väljer att fokusera på Tolkiens bild av grammatiken vid tillkomsten för Ringarnas herre och därefter. Även inom denna tidsperiod finns ...

                                               

Runsvensk grammatik

Huvudartikel: Runsvenska Denna artikel beskriver grammatiken i runsvenska. Språket i Sverige under runsvensk tid omkring 800–1225 e. Kr. är huvudsakligen känt genom runinskrifter. Beteckningen runsvenska är en konventionell beteckning på språket i Sverige, innan böcker började skrivas i Sverige med latinska alfabetet. När vi skriver ”Sverige” i denna artikel, menar vi området för det medeltida riket Sverige; under tidig runsvensk tid var Sverige troligen inte ett enat rike. Under runsvensk tid fanns inga större skillnader mellan språket i Sverige och språket i övriga Norden. Detta gemensam ...

                                               

Demonstrativt pronomen

Demonstrativa pronomen används i stället för substantiv för att peka ut eller visa upp något. Ofta handlar det om en fysisk utpekning som kan vara direkt, på avstånd eller tillbakasyftande på något som nyss nämnts. Demonstrativa pronomen skiljer ofta mellan närhet till och avstånd från talaren, ordet "pronomen" betyder ursprungligen "i stället för namn". Exempel: Den här stolen är svart direkt Det huset känner jag igen på avstånd Hon började skriva en bok, men det projektet blev aldrig klart något som nyss nämnts

                                               

Dansk grammatik

Danskans grammatik är präglat av att danskan är ett nordgermanskt språk. Grammatiken företer således likheter med både norska och svenska. Till skillnad mot svenskan har danskan dock endast e som vokal i böjningsändelser. Annars liknar både böjningssystemet och syntaxen motsvarande i svenskan.

                                               

Partikelverb

Partikelverb är verb i språket som utgörs av ett verb och en partikel, oftast i form av ett adverb eller en preposition. De är vanliga i germanska språk som engelska, tyska och svenska. Ett kännetecken är att betoningen ligger på partikeln. Exempel är ge upp och komma hit. En del partikelverb kan skrivas ihop utan att betydelsen förändras att lämna över är detsamma som att överlämna, medan andra ändrar betydelse att uppge sitt namn är inte detsamma som att ge upp sitt namn. I particip skrivs de alltid ihop, vilket innebär att frasen "ett uppgivet namn" kan bli tvetydig ett namn som någon h ...

                                               

Engelsk grammatik

                                               

Ebba Lindberg

Rut Ebba Dagmar Lindberg, ogift Abrahamson, född 12 juni 1918 i Falköpings stadsförsamling i dåvarande Skaraborgs län, död 22 april 2006 i Hägerstens församling i Stockholm, var en svensk lärare, språkvetare och författare. Ebba Lindberg var dotter till skräddarmästaren Filip Abrahamson och Augusta Svärd. I unga år blev hon efter akademiska studier filosofie magister. Från 1953 var hon adjunkt i modersmålet och engelska vid Högre allmänna läroverket i Brännkyrka, Stockholm. 1973 blev hon filosofie doktor då hon vid Stockholms universitet disputerade på avhandlingen Studentsvenska – studier ...

                                               

Biff-regeln

Inom språken finns verb som kan utlösa undantag till Biff-regeln. Exempel på dessa verb är "säga" och "tänka". En bisats kan då se ut så här: "Han tänker att han kan inte komma", att jämföra med "han vill att han kan inte komma"*, som stämmer sämre överens med svenskans grammatik för att den inte följer Biff-regeln.

                                               

Dubbelt supinum

Dubbelt supinum, eller dubbelsupinum, är en språklig konstruktion i svenskan som innebär att man i verbkedjor använder sig av flera supinumformer i rad. Exempel på vanliga former av dubbelsupinum är kunnat gjort och velat haft. Dubbelsupinum är vanligt i många mellansvenska dialekter. I det nationella svenska skriftspråket använder man sig normalt av supinum + infinitiv i motsvarande konstruktioner, så att nämnda exempel skrivs kunnat göra respektive velat ha. Inom språkvården har dubbelsupinum länge varit mycket omdiskuterat.

                                               

Foge-s

Foge-s är de s som utgör interfix, det vill säga läggs in i fogarna mellan sammansatta ord i svenskan. Till exempel dagskassa är ett ord med foge-s. Det finns några grammatiska regler, men det finns också gott om undantag.

                                               

I eller på

I och på är två av de prepositioner som på svenska används för att uttrycka befintlighet i rummet. Det finns ingen heltäckande princip för hur prepositionerna används, men det finns vissa tumregler, till exempel att prepositionen på normalt används i samband med namn på geografiska platser som har direkt kontakt med vatten, till exempel öar, näs, stränder och uddar.

                                               

Lista över feminina ord i svenska språkliga varieteter

Feminina ord i svenska språkliga varieteter är en lista över arvord och tidiga lånord som har eller har haft feminint genus och feminin ordböjning i svenska folkmål eller tidigare nysvenskt riksspråk. I standardnysvenska har skillnaden mellan femininum och maskulinum upphävts, och de två grupperna av ord har slagits ihop till utrum. Listan är relevant för studium och inlärande av språkliga varieteter som behållit det ursprungliga genus‑systemet.

                                               

O-ord

O-ord är ord som med hjälp av negationsprefixet o- negerar ursprungsordets betydelse. Negation kan tolkas både som motsats till och som en sämre variant av ursprungsordet, i vissa fall även som en allmän förstärkning. Inom det militära används ofta ofred för att beteckna alla andra tillstånd än fred, i stället för den normala benämningen krig. Ord som redan börjar på o, oavsett om de är egentliga o-ord eller inte, brukar negeras på andra sätt än med ytterligare ett o, till exempel inte offentlig, inte obra. Det finns dock undantag, som oordning.

                                               

Presentering

Presentering är en särskild konstruktion som i svenskan används för att introducera något nytt i ett samtal. Det är bara subjektet som kan presenteras. Istället för att inleda meningen med det egentliga subjektet inleder man den med ett formellt subjekt. Presentering är vanligt vid verb som anger existens, befintlighet och förflyttning. Presentering fungerar bara när subjektet är tidigare okänt och verbet inte har något objekt. Exempel: Ett barn kommer på stigen. → Det kommer ett barn på stigen. Bor en man i skogen? → Bor det en man i skogen?

                                               

Satsfläta

Satsfläta är en vanlig syntaktisk företeelse i främst talad svenska. I meningen Jag vet inte om jag har läst den boken kan boken framhävas, eller topikaliseras, genom att sägas först. Då blir det en satsfläta: Den boken vet jag inte om jag har läst. Uttryckt i grammatiska termer beror en satsfläta på topikalisering, spetsställning eller fundamentplacering av ett element i bisatsen, som därför i stället ser ut att höra till huvudsatsen. I äldre svensk språkvård ansågs satsflätor vara olämpliga, eftersom de är grammatiskt ologiska och ofta är tvetydiga. Satsflätor är dock en utbredd företeel ...

                                               

Svenskans språkstruktur

Karaktäristiskt för svenskan är bokstäverna å, ä och ö som bara återfinns i ett fåtal andra språk. I svenskan stämmer stavningen av ett ord ofta bra överens med uttalet. En svensk kan alltså oftast uttala ett nytt ord utifrån skriftformen. Däremot kan det vara svårare att utifrån uttalet veta den korrekta stavningen. Ett exempel är tj-ljudet som kan stavas på flera olika sätt. Till exempel; tjur, kär och chips. Korta ä-ljud och å-ljud skrivs inte på samma sätt i alla ord, även om det i uttalet låter exakt likadant. Exempel på det är kol, kål; blott, blått; mest, häst. Man kan sällan utläsa ...